I artikeln ”Blockering av nätet är en farlig väg för Sverige” skriver Patrik Fältström (Netnod). Anders Ahlqvist (kriminalkommissarie Polisen, nationella operativa avdelningen) och Jon Karlung (vd Bahnhof) om varför idén om att blockera IP-adresser för att komma tillrätta med problem som förknippas med internet är farligt, i det här fallet spelsiter utomlands vilket utredningen ”Omreglering av spelmarknaden Dir. 2015:95” aktualiserat . Bland annat står det:
Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd, och att aktörer utan tillstånd ska stängas ute.
Finansdepartementet
Problemet här är de som agerar på en annan marknad men som lockar till sig svenska kunder. Jag har inget problem med direktivet, jag delar uppfattningen om att de finns framför allt stora faror för enskilda i och med den aggressiva form av reklam som bevisligen ger ett antal olika hälsoproblem och tvister. Mitt problemet är att åter är inne i gråzonen att att myndigheter ska välja vad medborgarna ska kunna se och inte se. den här diskussionen har varit uppe förr, vi ska stänga eller reglera vilka siter som ska kunna ses/nås i stället för att åtgärda problemet, vilket med hur lätt det är att kringgå spärren i princip bara stoppar de som sköter sig men ingen annan.
- Vid blockeringar, brukar ett antal andra saker också blockeras
- Problemet är inte löst det är bara dolt, olagligheter ska stoppas men inte censureras
- Vi öppnar (ännu mer) den mentala dörren att det är OK att bestämma vad som ska kunna läsas och ses
EU håller på att plocka fram en ny lag för personskydd GDPR (se tidigare inlägg) utnyttja de juridiska vägar för att stoppa olagligheter och oseriösa aktörer. Vi är idag globala och att sätta upp hinder som censur är inte den rätta vägen att gå.