Upphandling


Fel att bygga ett statligt moln!

Frågan om ett statligt moln innehåller tre delar: säkerhet, kompetens och användarvänlighet. I sin debattartikel berör Johan Christerson de två första och menar att bygga ett statligt moln för staten vore oklokt. Anledningen till diskussionen är FRAs oro för främst säkerhet. Jag delar inställningen att ett eget statligt moln skulle vara mycket olyckligt. Dels på grund av de ekonomiska följder det skulle få, dels för att en sådan lösning kommer att tvinga myndigheter att använda samma lösningar och till slut skulle ingen få det man behövde fullt ut.

07-styrning

Mitt svar är att Ja det är fel att bygga ett statligt moln!

  1. Jag förstår FRAs oro för säkerheten, men just den inlåsning som en statligt moln skulle ge med inflexibilitet för de enskilda myndigheterna behov kommer att generera ett antal ”utbrytnings” försök och utnyttjande av andra produkter för att ”kunna arbeta” och då kommer säkerheten ännu mer att riskeras.
  2. Kompetens skulle än mer centraliseras, med resultat att myndigheterna inte skulle ta till sig nya möjligheter och på sikt halka efter i sin verksamhetsutveckling.
  3. Behovet att tillgodose användarvänligheten skulle minska eftersom alla har samma system.

Sen har vi de konsekvenser det skulle få för samhället i stort. Myndigheter, staten, län och kommuner är stora och viktiga motorer för näringslivet och det skulle minska möjligheten till nya företag och underminera vår ledande ställning i världen på digitala frågor.

Vad man däremot borde göra från statligt håll är att skapa ett tydligt och transparent ramverk för hur relationen mellan statliga verksamheter och molntjänstleverantörer ska se ut. Då skulle staten kunna säkerställa att leverantörerna uppfyller statens krav på säkerhet och tillgänglighet. Det viktiga är att riktlinjerna är tydliga och transparenta och inte ger föremål för olika tolkningar.
Johan Christenson
vd och grundare, City Network

Det är mycket bättre att vi tar fram riktlinjer som stöd till de enskilda myndigheterna och säkerställer att de har medarbetare som förstår både verksamheten och vilka digitala möjligheter det finns samt att bli bättre på att vara kund.

Artikel: FRA vill skapa statligt moln


En-kronaskonsulter

Kammarkollegiets har gjort en IT-konsultupphandling, där man fått ett antal bud på så kallade en-kronaskonsulter (några erbjöd till och med att betala 11 eller 13 kronor för varje timme), dvs. man tänker helt enkelt inte leverera de här tjänsterna. De är ramavtal vi pratar om och då kommer det alltid att var upp till leverantören om de har lediga resurser i det ögonblicket som kompetenser efterfrågas, ändå är det den totala prisbilden som bedöms vilket ger ett lågt medelpris. Man plockar de lukrativa uppdragen men inga andra och lämnar i det här fallet Kammarkollegiets till att lösa sina problem någon annanstans. Hur Kammarrätten kom fram till att de skulle vara med vet jag inte, men jag misstänker att upphandlingen inte klarade av att hålla emot det här ofoget och då är LOU obeveklig.

Sogetis kommentar:

– Det är naturligtvis jättetråkigt för oss. Men det finns överhuvudtaget inte några vinnare i det här. Det ger bara ytterligare näring åt diskussionen om vad som egentligen är ett seriöst respektive oseriöst anbud. Som det nu är har det blivit ett lotteri
säger Thomas Moberg, divisionschef på Sogeti.

Det finns två problemområden som detta pekar på:

  1. Kompetensen för upphandlingar är för dålig alternativt är det för stela regelverk (läs: LOU)
  2. Ramavtalsupphandlingarna befäster en bransch med ett fåtal stora aktörer

Första området beror nog oftast på att man från handläggarnas sida tar det säkra kortet att fråga efter pengar (och egentligen ingenting annat än pengar). Lätt att mäta och därför ofarligt för handläggarna och det är troligen vad som hänt i Kammarkollegiets upphandling.

Andra området är ett mer luddigt och större än en enskild upphandling. Vilken inställning vi än har i politiska frågor så är staten, landstinget och kommunen extremt viktiga motorer i ekonomin och de är viktiga för det privata näringslivet. För när den det riktiga uppdraget kommer är det bara de som är godkända enligt ramavtalet som får var med och bjuda, får de då ett uppdrag är det inte alls ovanligt att de går till mindre bolag och hyr resurserna eller köper upp dem. Följde blir att de tar ut en procent och det får kunden betala i dyrare tjänster och vi får en oflexibel sektor.

B3ITs kommentar:

– Det är bedrövelse för hela IT-branschen att leverantörer kan få framgång med den här typen av taktiska anbud som man inte avser att leverera på. Men det är också ett väldigt misslyckande för Kammarkollegiet som inte lyckas stävja ofoget,
säger Sven Uthorn, vd för B3IT.

Men hur kommer man till rätta med problemet det är så klart den stora 10.000 kronors frågan.

Jag lutar personligen mot att man först och främst skall slopa ramavtalsupphandlingarna, de har troligen spelat ut sin roll vid inköp av tjänster, det skulle möjliggöra för fler aktörer att komma in med bud på uppdrag. Sen ändra regler/råd/processer inom den offentliga verksamheten så upphandlingarna fokuseras på att ange kriterier och utvärdering än rent juridiska frågor.

Länkar: ComputerswedenB3IT.